Boktips: Jag och du
Precis som för KG Hammar var det genom att läsa Dag Hammarskjölds Vägmärken jag blev uppmärksammad på Martin Buber. Uppmärksammad, men kanske inte speciellt klokare. För att läsa Buber är ingen enkel sak.
Nu när Polaris kommer med en nyöversättning av Bubers ”Jag och du” spelar Hammar en viktig roll i att skapa en djupare förståelse för Bubers religionsfilosofiska tankar. Dels genom förordet i boken signerat Hammar, som utgör en utmärkt introduktion till Bubers idé med Jag-Du Jag-Det relationerna men också med Hammars egna bok ”Den längsta resan” som kom år 2024. I den iklär han sig Hammarskjölds inre röst under hans sista flygresan som ledde fram till attentatet och Hammarskjölds död. I boken får läsaren en ingång till den livsåskådning som Hammarskjöld bar på som var starkt influerad av Martin Bubers tankar om hur vår tillvaro är byggd av relationer, hur ett Jag aldrig kan finnas utan ett Du, att världen därför egentligen består av möten och att vi är till för varandra lika mycket som för oss själva. ”Allt verkligt liv är möte” är ett talande citat från Buber i ”Jag och Du”.
Tajmingen kunde alltså inte vara bättre. Att läsa Bubers ”Jag och du” tillsammans med ”Den längste resan”, gärna med tillgång till ”Vägmärken” att bläddra i, ger en större förståelse för Bubers tankevärld.
Tidlösa tankar för en samtid i upplösning
Bubers centrala idéer är dock både tidlösa och enkla att greppa. Men, om vi tittar runt i världen och in i oss själva, inte lika enkla att leva upp till.
Bubers skiljer mellan två grundläggande sätt att relatera:
- Jag–Det: En objektifierande relation där vi ser världen och andra som saker eller medel för våra ändamål.
- Jag–Du: En relation av ömsesidighet, där vi möter andra som subjekt, med respekt och närvaro.
Buber argumenterar för att det är genom Jag–Du-relationer som människor upplever verklig mening, gemenskap och transcendens. Han menar att dessa relationer inte kan skapas med avsikt, utan snarare uppstår spontant när individen är öppen och närvarande. Samtidigt är Jag–Det-relationer oundvikliga, men det är i balansen mellan dessa förhållningssätt som ett autentiskt liv kan levas.
I ”Den längste resan” skriver Hammar med Hammarskjölds röst: ”Vad Buber vill varna för, är alltför svartvita verklighetsbilder och personbeteckningar. Ingen av oss är antingen – eller. Det finns gråskalor i oss alla, och det finns något hoppfullt i detta. Ingen är helt hopplös, det gäller bara att se och utveckla den ljusa sidan i världen och i människan.”
Tänk om vi kunde enas om det.