Det som började som en vit månad i samband med den 15-åriga sonens födsel har sedan dess rullat på i vita månader och år och nu ett och ett halvt decennium utan alkohol. I början var anledningen just ingen annan än att det finns annat att fokusera på än alkohol och fest när man ska bli förälder. En inställning som säkert de flesta delar. När sedan den första tiden av euforiskt kaos hade lagt sig insåg jag att trött fått en helt ny innebörd. Vadå åtta timmars sömn i streck? Att addera den trötthet som alkohol ger kändes inte som ett alternativ till den trötthet som kommer i paketet som småbarnsförälder.

I takt med att barnen blir äldre blir också, i de flesta fall, sömnen mer regelbunden. Skulle jag börja dricka igen och medvetet utsätta mig för den slöhet som alkohol adderar både under och efter? Det kändes aldrig som något alternativ. Att ha fått smak för hur det är att vakna upp varje morgon och veta att dagsformen inte är manipulerad i negativ riktning ger energi i sig. Att kvällen innan veta att jag inte startar på minus utan från minst noll när jag vaknar är en boost i sig.

Som småbarnsförälder finns det alltid saker att göra. Något ska få skjuts, hemmet ska städas, blanketter ska fyllas i, kalas ska arrangeras. Många gånger kanske den egna hobbyn och intresset får stå åt sidan. Eller kanske är det så att vi skyller på det för att inte ta tag i saker? I själva verket kanske det rör sig om hur vi planerar vår tid. Att börja dagen utvilad har för min del inneburit att jag har känt att jag haft ett försprång, oklart på vad, men ändå ett försprång. Jag har gett mig själv förutsättningen att på mina villkor göra det bästa av dagen. Ibland har det inneburit att jag mest gjort ingenting,  ibland att jag har gjort desto mer men alltid utan att min trötthet har varit manipulerad. Det har i sig gjort mig pigg. 

Skål!

Läs om Andres Lokkos liknande erfarenheter kring alkohol och sömn här: https://accentmagasin.se/nykterhet/andres-lokko-jag-fick-skarpan-att-skriva-sa-som-jag-alltid-dromt-om/