Allt eller inget av Olof Lundh

Längst ner eller högst upp, beroende på hur man ser på det, i den svenska fotbollspyramiden befinner vi oss – vi alla ideella ledare i breddföreningarna som sysslar med kärnverksamheten: att aktivera barn och ungdomar med hjälp av en fotboll, ett par mål och en fotbollsplan. Vi som ägnar kvällar och helger åt laguttagningar, träningsupplägg, terapisamtal, kioskscheman, samåkningsscheman, försvar av idén med fotbollen med mera, med mera.

Detta samtidigt som femåringar selekteras, vi förväntas agera plantskola åt akademierna och förklara (och inte sällan försvara) föreningslivet för föräldrar som har en allt mer kundorienterad syn på idrottens roll i samhället.

Längst upp i samma pyramid ser verkligheten annorlunda ut. Där talar man om sponsoravtal, tv-rättigheter, strategiska vägval och inte minst pengar. Veckorna före playoffmatchen mot Ukraina i våras var nervositeten påtaglig i svensk fotboll. Jag upplevde den själv på Stockholms fotbollsförbunds årsmöte där det mellan agendapunkterna i dagordningen surrades om de cirka hundra miljoner kronor som ett avancemang värderades till. Det är en bit på väg till de fyrahundrafemtio miljoner som Janne Andersson menade att herrlandslaget spelade in till svensk fotboll under hans tid som förbundskapten. Det är bara en av de många detaljer som Olof Lundh radar upp i boken Allt eller inget. Ofta för att han själv varit på plats – på presskonferensen, i publiken, i studion eller som intervjuare. Men också genom alla de, ofta namnlösa, källor han använder sig av tack vare hans stora nätverk. Ett nätverk som han i slutet av boken lyfter fram som en framgångsfaktor för hans journalistiska arbete.   

Och det är ju så, som Fredrik Reinfeldt konstaterade på en tidig presskonferens i sin nya roll som ordförande för Svenska Fotbollförbundet (SvFF): ”Resurserna och känslan kring svensk fotboll är väldigt förknippat med hur det går för herrlandslaget.” Och till VM gick vi och med det kommer miljonerna ut i verksamheten och till slut ner, eller upp, till kärnverksamheten där vi bland annat drömmer om ofta ganska enkla saker som ett fullt ut digitaliserat flöde för FOGIS, vuxna som ska bete sig som vuxna på och utanför planen och en verksamhet som lever som den lär utifrån den utmärkta grunden som finns i förbundets ”Fotbollens spela, lek och lär”.

Lundhs bok är framför allt fokuserad på åren 2023-2025, åren med Reinfeldt som ordförande, Andrea Möllerberg som generalsekreterare och Jon Dahl Tomasson som förbundskapten. Men han bjuder också på en vältajmad, inte minst med tanke på sommarens fotbolls-VM, och allmänbildande resumé över landslagets utveckling de senaste 100 åren. Själv lärde jag mig till exempel att rollen förbundskapten först formaliserades på 60-talet när Orvar Bergmark blev den förste heltidsarvoderade förbundskaptenen. Troligen med en blygsam ersättning jämfört med idag. Var det förresten pengarna som fick Olof Mellberg att tacka nej till jobbet som förbundskapten? Lundh spekulerar givetvis kring orsaken.

På detaljnivå, men ändå, på sidan 135 blir det rejält fel där Kristoffer Olssons akuta hjärnsjukdom blir till akut hjärtsjukdom. Enkelt korrigerat tänker jag till en självklar pocketversion.

Så vad gör de på banken efter klockan 15, eller på förbundet menar jag förstås? I boken får vi via Lundh en inblick i det. Tänk till exempel att ha varit en fluga på väggen när Möllerberg bjudit in samtliga chefer till samtal om ledarskap med en föreläsare som använde sig av en form av färgkodning av mänskligt beteende som helt saknar vetenskapligt stöd. Det i ett förbund som uttalat vill att arbetet ska vila på evidens.

Boken är skriven i kronologisk ordning och Lundh hänger upp kapitlen på de landskamper som spelas under de här åren. Resultatet blir trots det inte en bok om fotboll utan mer en bok om organisationsutveckling, ledarskap och maktspel. Om lojaliteter, konflikter, prestige och en organisation som försöker förändras utan att egentligen vilja förändras – eller framför allt utan det där viktiga varför och till vad. Den som någon gång har suttit i en styrelse, engagerat sig ideellt, arbetat i en större organisation eller undrat varför förändring är kul men att förändras inte är lika lockande kommer att känna igen sig. Det gör att boken med fördel kan läsas utan något större intresse för fotboll.

Fotbollen råkar bara vara arenan.

Fler boktips: https://www.klas.one/category/boktips