Någonstans i tiden mitt i mellan i en värld mycket lik denna har ett antal föremål börjat intressera forskarna. Föremålen är från tiden efter de stora översvämningarna. Inristad i en metallbit på en övergiven farkost parkerad i en krater utan namn, på en oansenlig rymdsten alldeles i närheten omnämns planeten som ”Tellus”. Ingen vet varför.

Silverräv, 60 cm (uppstoppad)

I takt med översvämningarna vann Silverräven mark med sin karaktäristiska flytkropp. Med en förmåga att glida med strömmarna tog den sig fram i stort sätt överallt. Den livnärde sig framförallt på gamla energifält som den tankade eroderad energi från med hjälp av den lilla knoppliknande antennen på ryggen.

Huvudlös strandskata, 19 cm (uppstoppade, 2 exemplar)

Redan efter den första stora översvämningen började naturen snabbt svara med mutationer och mycket avancerade acklimatiseringar. En art som tidigt rationaliserade bort sitt huvud (och därmed sitt medvetande) var fåglarna. Senare skulle även den accelererade evolutionen bromsa in möjligheten till reproduktion. Vid övergången mellan den andra och den tredje stora översvämningen upphörde deras förmåga till fortplantning. Den sista (huvudlösa)fågeln, huvudlös strandskata, hade flugit.

Ubåt, 90 cm (modell, skala 1:1 000)

De sextiotusen år som förlöpte mellan den första och den andra stora översvämningen karakteriserades av radiotystnad och betydelselös drift i de före detta världshaven. Människoliknande varelser gled sakta omkring i plasmadrivna ubåtar utan vare sig mening eller mål. Ubåtarna var mellan åttahundra och tvåtusen meter långa.

Radioaktiviteten, som var en följd av översvämningarna, och de efterföljande mutationerna gjorde att de människoliknande varelserna föddes utan magsäck vilket resulterade i att navelsträngen satt kvar från födsel. Navelsträngen kopplades till en bränslecell med en driftstid på mellan tvåtusen och tretusen år. Det finns dokumenterade exempel på ubåtar som gled omkring i mörkret under ytan (den fanns inget över ytan, red.anm) med samma besättning i upp till femtusen år.   

 Blind delfin, 85 cm (uppstoppad)

Den enda varelse som levt över alla de tre stora översvämningarna är Blind delfin. Som vattendjur var den redan anpassade till ett liv under ytan. I samband med ”de mörka hundratusen åren” som uppstod som en direkt följd av den första stora översvämningen utvecklade de snabbt ickeögon. All näring i form av radioaktivt slam tog den upp via lamellerna längst fram på den strömlinjeformade kroppen.

Minifenad bläckfisk, 10 cm (uppstoppad)

I likhet med delfinen var den minifenade bläckfisken en relativt framgångsrik varelse – dock bara noterad i samband med den första stora översvämningen. Utrustad med en minifena på buken bestående av näringsrikt brosk kunde den klara sig utan föda i upp till fyrahundra år. Den minifenade bläckfisken födde döda ungari det radioaktiva sedimenten på exakt tusen meters djup. I kontakt med det näringsrika slammet väcktes ungarna till liv och diade sedan modern i åttahundra år innan de själva blev könsmogna. Medellivslängd för en minifenad bläckfisk var femtonhundra år. Exemplar så gamla som niotusen år har registrerats i fossila lager.