När Usain Bolt för ett par år sedan skulle bli ännu bättre/snabbare tittade han på vilka hans svagheter på 100 meter var. Uppenbart för alla som har koll på Bolt är att han är bäst de sista 40 meterna av ett 100 meterslopp, ingen är snabbar där medan han ofta är efter de första 40 meterna. Baserat på den insikten fokuserade han sin träning på att bli snabbare i starten. Ganska logisk prioritering kan tyckas spontant. Men resultatet blev att han började förlora. Han försämrade sig på totalen. Genom att fokusera sin träning på sina svagheter förlorade han effekt i sina styrkor medan förbättringarna kring svagheterna blev marginella.

Med den insikten korrigerade han sin träningen till att igen fokusera på styrkorna och bli ännu bättre där. Han må vara sist i starten men på upploppet är det ingen som slår honom, inte minst när han fokuserar sin träning (igen) på den delen.

”The level of achievement that we have at anything is a reflection of how well we were able focus on it. Because the only thing that’s  holding you back is the way you are thinking.”

Steve Vai

Ett syfte gör övningen till ett nöje

Samma resonemang för gitarristen Steve Vai. Han berättar om hur han övar på sina styrkor och vikten av att avsätta tid och göra det till en vana. Eller öva, han har ett tydligt syfte så övningen är hans glädje, hans nöje. 

Hitta ditt syfte så handlar det inte ens längre om att öva. Utan bara om att göra det du redan är bra på och tycker är roligt. 

”and remember there are no mistakes…only happy accidents”