Här ett par tankar samlade efter att ha varit och lyssnat på Sara Öhrvalls frukostseminare: ”I symbios med maskinerna – så förändras vi av den artificiella intelligensen” på studie SN7, arrangerat av Volante.

Sara inleder med att betona att det (AI) är en transformativ teknologi. Och det tåls att poängtera med betoning på ordets betydelse att det just handlar om en ”genomgripande förändring av någon grundläggande egenskap”. I det här fallet genomgripande förändringar som kommer att påverka precis allt.

En intressant fråga som Sara då ställer blir:  ”Vad händer när vår världsbild formas av algoritmer?” Och kanske inte minst, vad händer med bilden av oss själva, tänker jag. Vilken roll ska vi spela? Vad blir vår drivkraft?

Ett intressant resonemang som kan hjälpa till i de tankarna blir när Sara ställer upp två påståenden:

• ”Allt vi trodde var svårt, visade sig vara lätt”. Tex avancerade datakörningar, matematiska uträkningar osv
• ”Allt vi tog för givet, visade sig vara svårt”. Tex det unikt mänskliga, omdöme, dialog osv

Sammanfattande spaning

Att leda sig själv och leda andra kommer fortsatt att betyda att kunna förhålla sig till de två påståendena ovan. Jag tror att vi som ledare (alla är vi ledare för minst en person: oss själva) än mer behöver addera perspektiv, inspireras av de breda konsterna och att uppmuntra och skapa förutsättningar för dialog och interaktion mellan människor. Något jag fördjupar i detta blixttal: Art and poetry – the missing pieces in the leadership model?

Jag känner mig hoppfull då jag tänker att EQ blir ännu viktigare då AI “tar hand om” IQ:n för att IQ:n (AI:n) ska berikas med inte bara data utan även EQ 🙂

Citatet från Nicka Cave som Sara väljer att betona kanske säger det bäst: “Songs arise out of suffering, by which I mean they are predicated upon the complex, internal human struggle of creation and, well, as far as I know, algorithms don’t feel. Data doesn’t suffer.” – Nick Cave. Det unikt mänskliga behövs även framöver.