Förankringens tid är förbi. Att förankra något är att ”skaffa stöd för en uppfattning”. Vi går till någon eller några med en fördefinierad uppfattning med intentionen att befästa den uppfattningen hos mottagaren. När vi istället borde kommunicera en hypotes som mottagaren kan agera på och interagera med.

I projektorganisationen förankrar projektet beslut med beställaren vid olika beslutspunkter. Det finns en tydlig uppdelning i rollerna – någon sänder, någon tar emot. I hypotesdriven utveckling definierar vi tillsammans en hypotes som vi sedan iterativt validerar eller falsifierar.

Att förankra en uppfattning upphör då att vara relevant. Så även rollerna som beställare och mottagare. Kvar blir utvecklare och användare. Utvecklare som med hypoteser söker stöd för en idé och användare som via feedback visar eller avisar sitt stöd.

I ramverket SAFe använder vi hypoteser när vi formulerar Epics och Features. Och det är upp till vem som helst att formulera hypoteser. Utan att först behöva förankra en färdigtänkt uppfattning hos någon.